Först nu kommer jag äntligen iväg till expressionistutställningen på Millesgården. Här finns verk av många av mina favoritkonstnärer utställda, av vilka ytterst få brukar finnas att se i Sverige.
1905 bildades i Dresden konstnärsgruppen Die Brücke och 1912 Der Blaue Reiter i München. På programmet stod expressionism, ett måleri med känslan i centrum.
 Ernst Ludwig Kirchner: ”Konstnärsgrupp”, 1912 |
 Gabriele Münter: ”Landskap med vit mur”, 1910 |
 Emil Nolde: Romer, 1910 |
Emil Noldes akvareller tycker jag hör till de bästa av hans verk. Hans konst blev under naziregimen liksom alla andra expressionisters verk klassad som ”entartet” och han förbjöds att överhuvudtaget måla eller befatta sig med konst (att han var medlem i nazistpartiet hjälpte inte). Trots övervakning av Gestapo fortsatte han i hemlighet att måla akvarell vilket resulterade i över tusen verk målade på tunnt japanpapper. Det finns ett Noldemuseum i Seebüll. Noldemuseet i Berlin har tydligen stängts.
 Lyonel_Feininger:_Gaberndorf I, 1921 |
Lyonel Feiningers måleri är verkligen i min smak. Men är det expressionism? Jo kanske, i varje fall uttrycker sig hans bilder på ett nytt sätt. På utställningens presentation kallas hans stil för Prism-ism. Det är prismor och andra geometriska former som överlappar varandra i genomskinliga skikt, liksom akvarell, fast den här bilden är målad i olja.
På utställningen finns också en hel del grafik i svartvitt och färg. Nedan en etsning av Feininger.
 Lyonel_Feininger:_Porten, etsning 1912 |
 Max Pechstein: I kanoten: Utriggarbåten, 1917 |
 Otto Mueller: Två badande kvinnor, 1920 |
 August Macke: Bleka kvinnor framför hattaffär, 1913 |
 Karl Schmidt Rottluff: Mask från Kongo med skål, 1938 |
 Franz Marc: Liten komposition III, 1913-14 |
 Walther Bötticher: Rödkål, 1907 |
Entartete Kunst- Utställningskatalog 1937.
De expressionistiskt inriktade konstnärerna på utställningen blev under nazi-eran förbjudna att ställa ut sina konstverk och de som fanns beslagtogs av myndigheterna. Flera tusen verk förstördes och 650 av de beslagtagna verken ställdes ut med början i München 1937 som ett exempel på degenererad konst – ”Entartete Kunst”. Samtidigt pågick den årliga utställningen av godkänd konst i ”Grosse Deutsche Kunstausstellung” i München. ”Entartede Kunst” cirkulerade sedan i Tyskland och sågs av 3,2 miljoner besökare. 1939 såldes 17000 av de beslagtagna ännnu ej förstörda konstverken utomlands, däriblad ett självporträtt av Vincent van Gogh.
Pikant nog försvarade bl a nationalsocialistiska studenter expressionistisk konst och ville göra den till tysk nationalkonst. Även Propagandaminister Goebbels var positiv till tanken – ända tills Hitler förbjöd den expressionistiska konsten. Mer om detta står att läsa i Ingemar Karlsson & Arne Ruth: ”Samhället som teater. Estetik och politik i Tredje riket” s 182.